Krönika: Att dedikera livet till hampa

När jag var 9 år gammal kom skogshuggarna och skövlade skogen som jag och alla mina kompisar lekte i. Jag minns ljudet från motorsågarna, träden som föll och den hopplöshet jag kände inombords. När allt var över fanns skogen inte mer.

Det var i högstadiet som jag började lära mig om hampa och hur denna växt kan bidra till att stoppa majoriteten av all skogsskövling som sker på jorden. Den insikten innebar att jag där och då bestämde mig för att dedikera mitt liv till hampa — att bidra till att ställa om från ohållbara och destruktiva industrier till mer hållbara alternativ.

Idag är jag betydligt äldre och fortfarande övertygad om att mänskligheten har förmågan att leva i harmoni med naturen, eftersom vi är en del av den. För att göra den omställningen som krävs är hampan, enligt mig, en av de borttappade pusselbitarna och nyckeln till att lösa många av de utmaningar vi står inför.

Historiskt sett har växten varit viktig för oss och det finns få, om ens någon, som kan förse oss med så många användbara produkter. Mat, medicin, bränsle, byggmaterial. Denna förnybara resurs har potentialen att föra mänskligheten in i en era av oanade möjligheter.

Genom hampa kan vi förändra världen.